Man kan väl lugnt påstå att det knakar i fogarna vad det gäller länderna som har EURON som gemensam valuta. Det är väl inte så förvånande, då länderna skiljer sig åt vad gäller industristruktur.

Enligt nationalekonomisk teori, så bör inte de ingående ländernas industristruktur skilja sig åt speciellt mycket för att kunna ingå i samma valutaområde. Detta för att de tex ska kunna föra samma räntepolitik beroende på var i konjunkturen länderna befinner sig. Har länderna olika industri- och tjänstestruktur, lär de inte ligga i fas vad gäller konjunkturen, och ska då inte heller föra samma räntepolitik, vilket de är tvungna att göra om de har samma valuta. Om Sverige skulle ha en gemensam valuta med något annat land, så ser jag i så fall Finland som en kandidat. Detta då de båda länderna har ganska likartad industristruktur med pappersindustri, stålverk och telekomindustri som gemensam nämnare. Det skulle däremot fungera sämre med tex Norge, som har en stor oljeindustri. Det är med andra ord mycket svårt att ha en gemensam valuta i länder som har så olika struktur inom industri- och tjänstesektorn som de länder som ingår i EURON har. Följer länderna dessutom inte de regler som uppställts vad gäller underskott i statsbudgeten, så blir det ju ännu svårare med ett samarbete.

Det är därför mycket förvånande att höra politiker som folkpartiledaren Jan Björklund och kristdemokraternas ledare Göran Hägglund säga att Sverige bör sträva efter att ha EURON som valuta inom några år. Jag tror de borde gå en grundkurs i nationalekonomi, samt fundera på varför Sverige under 1970-, 1980-, och 1990-talen vid ett flertal tillfällen devalverade svenska kronan för att klara sysselsättningen inom industrin vid lågkonjunkturer.

Då Sveriges krona flyter sedan hösten 1992, så sköts försvagningen automatiskt genom att kronan försvagas. Vi har alltså en automatisk ”stötdämpare” vid konjunkturnedgångar. Vilket medför att arbetslösheten i nuvarande konjunkturnedgång inte har blivit så stor som den skulle blivit om vi i stället hade haft EURON som valuta.

Vad jag vill säga med detta är att Sverige, för att även i framtiden så smärtfritt som möjligt ska klara sig i en konjunkturnedgång, inte bör ha EURON som valuta.

Införs EURON så är det väl ett rent politiskt beslut för att få vara med och ”leka med de stora grabbarna”, och inte tar hänsyn till att Sveriges ekonomi mår bättre av att stå utanför den gemensamma valutan.