När jag blundar ser jag solen

<div>Allt på Rivieran bländar mig: väggarna, lakanen, våra vita kroppar; det är nära kliniskt ljust. Ibland ser han på mig, precis så: kliniskt, nästan mekaniskt. Ser till detaljerna, inte helheten? Smeker mig på ett sätt. Liksom överarmarna, upp och ner, känner efter, efter vadå? Säger: "Du har så fina armar. Och det här, det är så vackert." Min genomskinliga bröstkorg.